EVOLUTION X4 DRAMA

AUDIO DRAMA:PARKBÄNK, CENTRAL PARK, NEW YORK, HÖSTEN 1942
Ett oväntat möte mellan två personligheter, båda med hög grad av integritet men med högst olika livsöden.
Manus: Gunnar Martin Aronsson
I rollernaGreta: Marie-Louise UhlénNikola: Gunnar Martin AronssonRegi och redigering: Gunnar Martin AronssonDuration: 31:56 minProduktion: EvolutionX4

LÅST DÖRR.
Nutid. Det är fredag eftermiddag i en mindre stad i Mälardalen.Margareta skall just bjuda in dottern Naomi, 15 år, till middag - men hennes dörr visar sig vara låst inifrån.  
Manus: Gunnar Martin Aronsson.
I rollerna:Margareta: Åsa  Älmeby ThorneNaomi: Lisa HolmgrenRegi, redigering: Gunnar Martin AronssonDuration: 13:21Produktion: EvolutionX4

Plats: En liten kyrka på landsbygden.Tid: oktober 1963.Kyrkovaktmästare Ottosson öppnar dörren till sakristian för att förbereda Nattvarden. Men då han öppnar dörren finner han prästen Berg sittandes vid skrivbordet med ett glas i handen...
Manus: Gunnar Martin Aronsson
I rollerna:Prästen Berg: Rolf RangKyrkovaktmästare  Ottosson: Bert KolkerRegi och Redigering: Gunnar Martin AronssonDuration: 40:55Produktion: Evolution X4 Drama--- Nattvarden...Det låter ju väldigt "kristet" och högtidligt som tema.- Ja, det kan man ju tycka. Men religion och andlighet har alltid spelat en roll i mina berättelser, såväl pjäser som kortfilmer. Det högtidliga finns naturligtvis med som ett arv från det förflutna från Kristus initiationsrit i det som blev Kyrkans begynnelse. Men Jesus var som bekant inte kristen och Buddha var inte buddhist. Det handlade om initiation till en högre grad av verklighetsinsikt, Jesus nattvard - och i det då självklart även dopet, men den ritualen var ju hämtad från "Johannes döparen" och inte från Jesus. När det gällde Buddha var initiationsformen meditationen, och därför skapade som bekant en slags munkorden, vars syfte bland annat var att genom moralisk rening etablera förutsättningar för en meditation som skulle ge dem befrielse, eller, sagt med andra ord, en initiation i en högre verklighet.- Tillbaka till pjäsen "Nattvarden". Det som sker i historien är ju ganska häpnadsväckande, kan man väl tycka. Prästen som bryter själva överenskommelsen mellan nattvardsgästerna och den som handhar nattvardsritualen, både den symboliska och den rent praktiska aspekten av nattvarden.- Ja, det som sker är en akt både av självförakt och tröst. Ungefär samtidigt som jag skrev historien körde Roy Andersson samma grundtema i sin film "Om det oändliga" 2019, men den såg jag inte då. Det är bara en lustig så kallad slump, dessa paralleller. Men vår historia går, tycker jag djupare, en del scen som Roy hade, i och med att skapat ytterligare omkastningar - vilka skall jag inte säga, eftersom det skall komma som en överraskning för lyssnaren. - Tack.

I VÄNTAN PÅ 'JOBBET'.Plats: Manchester.Tid: 1969Bim (Bill) och Grog (Gregory) väntar, som så ofta, i ett underjordiskt kyffe på att göra sitt jobb.  Och Manchester spelar hemma i morgon. Eller gör dom det?Manus: Gunnar Martin AronssonI rollernaBim: Erik MyrstrandGrog: Max NilénRegi och Redigering: Gunnar Martin AronsssonDuration: 32:34Produktion: EvolutionX4.

MISSTANKE av Gunnar Martin Aronsson--Tid: 1979.Plats: Stockholm. En fredag afton under en het augusti månad. Domaren Henry och kommunalpolitikern Per-Olof, kallad P.O., träffas hos den förre över en whisky eller två efter det att ett viktigt domslut fallit.Vad är sant? Vad är lögn och förbannad dikt?  I rollerna:P.O. : ERIK MYRSTRANDHenry: GUNNAR MARTIN ARONSSON --Regi och redigering: Gunnar Martin AronssonDuration: 39:28Produktion: EvolutionX4 DramaSamtliga pjäsrättigheter förbehållna Förlaget EvolutionbyNightKontakt: evolutionX4@yahoo.com   --Q&A med GMA: - Jaha, det här påminner lite om någon "strindbergsfärgad" envig mellan två kämpar. Hade du Strindberg i åtanke när du skrev det här dramat?- Inte som jag minns det i alla fall, inte medvetet. Sedan flödar som bekant allt man läst och allt vad man varit med om i varenda text man skriver, med den begränsningen, förstås, att man först fokuserar sig på själva temat, ämnet, och därefter hämtar fram inspiration från medvetna och undermedvetna källor. Strindberg kan alltså mycket väl vara med i detta kreativa flöde, men då som något av mig oplanerat. -Det är just den här vändningen mellan "det förtroliga" och "det hotfulla" jag tänker på...Det här att man aldrig vet vad som kommer härnäst i händelseförloppet. Det är i alla fall en ganska hård, "manlig" samvaro som du beskriver.- Ja, det är raka och hårda puckar. När det gäller manligt beteende finns ofta inbyggt ett slags "prövande" av en nytillkommen man: "Vad går han för?" "Vad kan han`" "Vad kan han som jag inte kan?" "Vad kan jag som inte han kan?" "Är han påverkbar för min argumentation - och i så fall: vilken slags argumentation? " "Vill han bli min vän eller håller han avstånd, är artig för konvenansen skull men ogillar mig ändå på djupet". "Om han blir min motståndare, kan jag besegra honom - eller inte?" Och så vidare. Det är något av detta som jag ville utforska, som det så vackert heter även i humanistiska ämnesområden. - Du tar även upp, tycker jag, en slags speciell samhällsnobless...människor som har fått privilegier, och som utforskar dem till sin egen fördel. Har du själv svårt för...ja, låt oss kalla det snobberi?- Visst är jag fascinerad av privilegiegrupperna i samhället, förmågan att så att säga "flyta ovanpå" majoritetens levnadssätt och levnadsvillkor. Jag minns att man i en reportagebok om ett sådant samhälle i norra Stockholm kallade samhällsrepresentanter för skola, vård, omsorg, förvaltning och liknande för "servicepersonal". De fanns där i kommunen och i området för att ge service, det var något självklart. De ser sig själva som "ledare". Därmed blir de andra "följare" eller dem som arbetar åt ledarna, på ett eller annat sätt.Blev det till exempel problem för barnen i skolan så var det "servicepersonalens" ansvar, inte deras, föräldrarnas. Lärarna och rektorn måste helt enkelt skärpa sig för att klara sitt uppdrag. 
Men jag känner också till andra kotterier och grupperingar INOM de här privilegierade kretsarna som adderar ytterligare status och möjligheter för medlemmarna. Rotary är ett exempel på ett sådant sällskap - som dock inte nämns i pjäsen. Men man kan säga att det etablerar "ett eget samhälle i samhället" med sina egna normer och lagar - och även här gäller det att hålla sig väl med dessa normer - om det skall gå än väl både i det sociala livet och det finansiella livet. - Tack. 

ATT GÖRA RENT HUSPlats: Paradvåning i ett finare område i Stockholm.Tid: 1994.Christina, 39 år, hälsar på sin mamma Sigrid, 77 år. Grannarna har klagat på oväsen och konstig lukt ifrån lägenheten...Manus: Gunnar Martin AronssonI rollerna:Christina: Åsa Älmeby ThorneSigrid: Marie-Louise UhlénRegi och Redigering: Gunnar Martin AronssonDuration: 43:14Produktion: Evolution X4 Drama. --Pjästexten kan köpas in frånFörlaget EvolutionbyNightMail: evolutionX4@yahoo.comFörlaget har samtliga uppsättningsrättigheter.--Q&A med GMA
- Är det detta man lite slarvigt kallade diskbänksrealism på 60-talet?- Tja, kanske skulle "Att göra rent hus" passa in under den rubriken. Jag har i alla fall haft ambitionen att göra ett vardagsnära drama, ett så kallat realistiskt drama - även om begreppet realistisk kan dras i olika riktningar och få olika slags bibetydelser. Men rubrik är en sak, det enda som egentligen är intressant är om ett drama har bärkraft eller inte.  Det vilar i högsta grad på skådespelarna, jämte manuset förstås, men utan aktörer som både förstår konflikten intellektuellt och på en djup känslomässig nivå kan förnimma och identifiera smärtpunkterna blir det sällan bra. Här är jag aktörerna skyldig mycket tack; jag tycker att Åsa och Marie-Louise förverkligar den gestaltningsidé jag bar med mig från första början. - Man brukar ju alltid ställa frågan: har det här stycket någon självbiografisk bakgrund? Vad svarar du på det?- Svar nej. Inte på det sätt som man vanligtvis menar med självbiografisk bakgrund. Mina föräldrar bodde kvar hemma, ingen blev "pressad" att lämna lägenheten. Skall man tala om självbiografiska element återfinns det förstås i varenda pjäs som jag skrivit, men på ett något annorlunda sätt; här finns fragment, flygande, gående eller sjunkande, som handlar om vissa emotioner, vissa minnesbilder fyllda med en mening "bara för mig", drömmar och fantasier och spekulationer, krockar mellan "fantasmagori" och den ibland hårda vardagen. Det är nog vad man kan säga om de självbiografiska elementen i mina dramer. Hittills. Man vet aldrig vad som riktigt kommer härnäst...Men jag är, det vill jag säga, mycket nöjd med "Att göra rent hus". Det är också en pjäs som med lätthet kan sättas upp av mindre teatrar på turné eller som har små scener. Alla mina amfibiedramer har nämligen alltid en avsikt förutom den, att jag själv vill genomföra premiären, och det är att de skall kunna fungera i praktiska, konkreta, sammanhang för teatrar och vissa fall även skall kunna fungera för producenter som intresserar sig för en kortare film.-Tack.

FÖRBRYTERSKANCherbourg. Frankrike. Juli 1944.Marcels vän André säger att man måste se Skamparaden.Tillsammans springer de ned till Place de La Republique, där det hela ska gå av stapeln...Manus: Gunnar Martin AronssonNarrator: Gunnar Martin AronssonDuration 19:20Produktion: EvolutionX4

ATT DÖDA EN MAN. Någon gång efter midnatt i en praktfull herrgård på amerikanska östkusten 1910.Helen Setliffe vaknar av märkliga ljud i huset, och går ut i salongen.Där står en inbrottstjuv, en kofösare från väst, med en dragen revolver.Han menar sig kommit för att kräva det som är hans.I rollerna:Helen Setliffe: Åsa Älmeby ThorneHughie  Luke: Erik Myrstrand.Speaker: Gunnar Martin Aronsson.Thomas, en tjänare: Kent Fernström.Manus: Gunnar Martin Aronsson, efter en novell av Jack London.Regi/Redigering: Gunnar Martin Aronsson.Duration: 34:31Produktion: Evolution X4OBS: Hörlurar rekommenderas vid lyssning av denna, liksom när det gäller alla produktioner!